Konst & kultur
Surrealisterna upptäcker Photomaton
Paris, 1929, och en kameras underliga frihet utan en operatör.
Ett automatiskt porträtt kan verka stelt: samma säte, samma lins, samma ram. För surrealisterna erbjöd också möjligheterna till lek och för oupphörliga konventionella porträtt.
Ett dokumenterat möte i Paris
Centre Pompidou beskriver Photomaton-installationer i Paris 1928, bland annat i varuhus och nöjesmiljöer. Museets föredrag om Marie-Berthe Aurenches photomaton från 1929 kopplar den operatörsfria processen till surrealistgruppens intresse för automatisk skrift.
Belägg: Museum lecture
Ögon stängda, bilder kombinerade
Museets utbildningsmaterial tar upp decembernumret 1929 av La Révolution surréaliste, där sexton porträtt från en photomaton med slutna ögon sammanställdes runt en reproduktion av en Magritte-målning. Gruppbilden var en komposition av separata porträtt, inte sexton personer som trängdes i en automat samtidigt.
Belägg: Museum research
Varför distinktionen betyder
En fotoremsa, ett collage och en illustration återgiven i en tidskrift förmedlar olika slags information. Ange vilket föremål du talar om och bevara dess sammanhang. Vår tolkning är att fotoautomatens begränsningar kan fungera som kreativa impulser. Det är en tolkning av materialet, inte ett påstående om att alla surrealister använde automaten av samma skäl.
Källor och vidare läsning
Källor till de specifika fakta och produktbeskrivningar som nämns ovan. Våra exempel, tolkningar och praktiska förslag är redaktionellt material i original.
- Centre Pompidou — Marie-Berthe Aurenche, Photomaton (1929)Museum lecture
- Centre Pompidou — La Subversion des imagesMuseum research