Konst & kultur
Franco Vaccaris fotobås på Venedigbiennalen 1972
Besökarnas bilder blev en del av verket, inte souvenirer vid sidan av det.
Tänk dig att komma in i ett utställningsrum där ditt besök kan lämna ett synligt spår. Franco Vaccaris installation 1972 erbjöd en fotomatisk maskin för allmänheten och bjöd in människor att lämna fotografier på de omgivande väggarna.
Vad arkivet registrerar
Venedigbiennalens ASAC-rekord heter installationen Esposizione i tempo och placerar den i den 36: e internationella konstutställningen, 1972. Dess beskrivning identifierar maskinen och den skriftliga inbjudan till besökare. Den registrerar en installation, inte en konventionell samling av förvaltade porträtt.
Belägg: Utställningsarkiv
En vägg som förändras
Skillnaden spelar roll när man tittar på dokumentation. Ett fotografi av rummet fångar ett stadium av en utvecklande aktivitet. Det kan inte visa varje besökares bidrag eller varje arrangemang väggen passerade. Läs en installationsvy som ett ögonblick i en process, snarare än konstverkets enda permanenta utseende.
En enkel idé att prova vid en sammankomst
Du kan låna den breda idén om en växande porträttvägg utan att reproducera Vaccaris konstverk. Ge gästerna ett tydligt val mellan att hålla en remsa och bidra med en kopia. Lämna utrymme för senare ankomster, undvik att göra deltagande obligatoriskt och fotografera displayen med överenskomna intervaller så att dess ändrade arrangemang kan komma ihåg.
Källor och vidare läsning
Källor till de specifika fakta och produktbeskrivningar som nämns ovan. Våra exempel, tolkningar och praktiska förslag är redaktionellt material i original.
- La Biennale di Venezia, ASAC — Franco Vaccari, 1972Utställningsarkiv