Konst & kultur
Francesca Woodman använde sin kropp i föränderliga utrymmen
Woodmans fotografier utforskar figur, arkitektur och synlighet genom noggrant iscensatta scener.
Francesca Woodmans fotografier placerar ofta en figur i förhållande till rum, väggar och föremål. Hennes arbete inkluderar självporträtt, men det motstår den enkla idén om ett porträtt som en tydlig, stabil likhet. Bilderna använder kameran för att utforska hur kroppar upptar och försvinner i rymden.
En liten, avsiktlig ram
MoMA: s samling inkluderar Woodmans Polka Dots, daterad 1975-76, och en liten gelatin-silver tryck gjord i Peterborough 1980. Dessa poster visar variationen av skala och inställning i hennes arbete. Hennes fotografier gjordes noggrant bilder, inte avslappnade poster, även när deras scener känns intima.
Belägg: Wikipedia article · Museum / collection / artist record
Närvaro och frånvaro
Blur, beskärning och omgivningen kan göra en figur svår att läsa. Denna osäkerhet växlar uppmärksamhet från ansiktsidentitet till kroppens förhållande till arkitektur och tid. En betraktare måste titta igenom hela bilden snarare än att behandla ansiktet som den enda källan till mening.
Belägg: Museum / collection / artist record · Wikipedia article
En annan porträttfråga
Woodmans scener frågar hur en person kan vara närvarande utan att vara helt läsbar. En fotobås normalt centrerar sittaren för ett tydligt erkännande, medan detta arbete kan avbryta den förväntan. Anslutningen är porträttets kontroll av synlighet; utrustningen, författarskapet och syftet är distinkta.
Källor och vidare läsning
Källor till de specifika fakta och produktbeskrivningar som nämns ovan. Våra exempel, tolkningar och praktiska förslag är redaktionellt material i original.
- Wikipedia: Francesca WoodmanWikipedia article
- Hist Moma WoodmanMuseum / collection / artist record